Marie

Onsdag

Det blev ingen chock när hon väl sa hur det var men samtidigt var jag inte alls beredd på att hon skulle säga det. Hennes lugn gjorde mig totalt lugn. Det är ingen katastrof, det har jag fått klart för mig nu. Och imorse, precis som gårdagen, kändes det tungt men allt det är borta. Det mesta av det. Tänk att någon annan, en total främling, skulle få mig att vara helt lugn. Hade det inte gått att åtgärda, eller vad man ska säga, hade jag skämmts. Man vet ju själv vad man tänker och vilka fördomar man har mot andra som är i samma situation. Men det känns otroligt overkligt och jag har nog inte accepterat det än. Det känns inte som en stor grej men samtidigt så vet jag ju att det är en ganska stor grej. Det borde vara något man inte vill prata om och hålla hemligt men trots det så känns det som om jag hade kunnat sagt det till vem som helst. Nu säger jag det inte rakt ut men jag kommer säkert berätta för någon nån gång. Och nu lär väl alla undra vad det är jag pratar om. Allra först ska jag ordna upp det här och sedan känna hur det känns efteråt.
2009-03-18 @ 15:06:08 Allmänt Permalink


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0